Har inte skrivit på länge

Men nu gör jag de =)

Ny månad...augusti.. skapar mest bara ångest över hur fort dagarna, månaderna och åren går. Finns stunder då man blickar tillbaka på de som har varit.. och för mig blir de förmycket då, känslan av att inte ha någon mamma och ingen bror( på sätt och vis) är obeskrivlig..de går inte att få fram i ord hur mycket sorg de innebär.. och man har sina stunder då sorgen kommer till en och då man tycker att ingen förstår.. de är hemskt, det är tragiskt och de gör fruktansvärt ont. Många tycker att jag är stark men jag vet inte riktigt vart den styrkan kommer ifrån.. funderar själv på om de verkligen är så. Det känns som om folk vill ha så mycket, dom vill ha hus, dom vill ha barn, dyra saker, pengar och lyxiga liv. Dom människorna förväntar sig också att jag vill ha de så men de ända jag vill är att få tillbaka min mamma och min bror, de är de ända jag önskar, jag sulle kunna kasta alla pengar för den sakens skull. Förstår någon de?

Jag hatar mitt liv, jag hatar mig själv, jag hatar alla beslut jag fattar, jag hatar allt jag drar in i mitt liv som egentligen inte skulle vara där. Vad finns de kvar att älska? Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt som hänt i mitt liv och lite till.. jag är bara 21 år men har ändå hunnit vara med om dom mest tragiska sakerna man kan vara med om, kan något värre hända?

Lycka finns inte, de är bara en illusion.
Ingenting är för evigt..kom ihåg de!


sorglig blogg idag... men så får de bli